Pro Memoria

Kameraremmen

Om dess eventuella nödvändighet

Jag har aldrig riktigt kommit överens med kameraremmar vilket har fått till resultat att jag har högvis med oanvända sådana. Under åren jag bott i Stockholm och promenerat på stadens gator har jag konsekvent hållit vänsterhanden runt objektivet och därmed snabbt kunnat kasta upp kameran framför ögat och simultant föra upp högerhandens avtryckarfinger i läge. På detta sätt har jag alltid varit redo, (Minnesgoda läsare vet att jag har ett förflutet inom scouterna).

Den största anledningen till min oortodoxa kamerahantering är att söka i min medicinska historia. Efter flera års ryggont blev jag till slut opererad (1992)  i ryggen för en tumör inne i ryggmärgskanalen som hade vuxit så pass att den börjat tränga ut mellan kotorna och därmed orsaka mina plågor. Operationen lyckades och snart nog började jag lära mig gå igen. Dock hade jag ingen känsel i ben och fötter och jag kunde inte skjuta ifrån mina steg. Nervimpulserna gick helt enkelt inte fram. Jag började gå lätt framåtlutad för att få styrfart. Att då ha en kamera hängande på bröstet resulterade ofrånkomligen att den hängde en bit ut i luften. Därmed började den pendla fram och åter allteftersom jag gick vägen fram.

Att hänga kameran på axeln var inget alternativ då den snabbt gled av mina sluttande axlar (och dessutom var långt från redo i denna position.

Till slut fann jag ett passande alternativ; handlovsrem. Med kameran redo i högerhanden, ansluten till en handlovsrem, kunde jag vara än mer redo. Fingret på avtryckaren och handen på kamerans gavel. Om jag akut behövde handen till annat var det bara att släppa greppet om kameran utan att den damp i backen.

Sen några år tillbaka har kamerautrustningen måst kompletterats med en rullator, vilket gjort handlovsremmen obsolet. Länge har jag gått med kamerautrustningen i rullatorns korg, vilket naturligtvis är lika oredo som att ha den i en kameraväska. Å andra sidan har jag, med ålderns rätt, inget nördigt behov av att vara snabb längre.

Tilll slut har jag anammat Bengt Björkboms idé om att ha kameran hängande runt nacken och innanför jackan med dragkedjan uppdragen till objektivet. Det är det närmaste redo jag kan vara nu för tiden. Det har fungerat tillfredsställande under några månader.

Eders Hängivne

2025-10-31 10:46   Benganbus

Det hade räckt att visa bara remmen! Suck! ;)
B)

Svar från N Thomas Meldert 2025-10-31 10:55

Den rem jag använder runt nacken är ingen skön syn så det fick bli en lite finare =)

2025-10-31 10:46   nyanders

Tråkigt att höra om dina ryggproblem men lika skönt att läsa att du trots allt hittat lösningar på hur du ska få med dig kameran på ett bra sätt.
Fin bild på en mycket fin kamera!
//Anders

Svar från N Thomas Meldert 2025-10-31 10:56

Jag är ju ingenjör och van vid att hitta lösningar på problem. Det har jag levt på under hela mitt yrkesverksamma liv.

2025-10-31 10:50   syntax

Tack för den fina bilden på en fin kamera! Likaså den intressanta berättelsen om dina fysiska besvärligheter - ingen har lovat oss att livet skulle bli lätt. Du har övervunnit mycket!
Good Hunting framöver.

Svar från N Thomas Meldert 2025-10-31 10:58

Nej, livet har inte varit lätt men trots det har det varit innehållsrikt och roligt.

2025-10-31 11:21   Erik Madsen

Hej N Thomas.
Jag känner igen många av dina svårigheter med hur man hanterar kameran. Jag har gått böjd och haltat på ena benet sedan barnsben. Innan jag var tvungen att gå med två kryckor (vid 50 års ålder) provade jag olika lösningar. När jag gick med kryckorna använde jag ett tag en "Blackrapid". Det var med den stora och tunga Nikon D700. Idag är det mest med min Fiju X100F och jag bär den runt halsen och, som Bengt och du skriver, innanför jackan. När jag har Nikon-kameran med mig ligger den i korgen på min handikappskoter och jag stopper när jag ska ta bilder och då är det lätt att greppa kameran.
Vi har båda hittat våra lösningar och fortsätter med denna underbara hobby.
Ha det så bra. //ERIK//
PS: https://www.blackrapid.com/

Svar från N Thomas Meldert 2025-10-31 13:21

Hej Erik. Ja, man får vara påhittig för att komma runt sina begränsningar. Du har lyckats, du också. Så vi fortsätter väl med vår roliga hobby =)

2025-10-31 15:22   Wolfgang

Själv kan jag inte ha kameraremmen runt nacken, eftersom remmen stör mig och kameran känns tyngre efterhand.
Istället har jag en kamerarem som sitter på vänstra axeln. Remmen går snett över bröstkorgen (och ryggen) och kameran hänger på högra sidan i en metallögla som är skruvad i stativgängan. När jag lyfter upp kameran, så glider öglan längs med remmen. Mycket smidigt! Mvh Wolfgang

Erik Madsen 2025-10-31 17:32

Hej Wolfgang.
Det er vel en Blackrabit, som jeg skriver her til N Thomas. Eller noget lignende ?
Mvh. Erik.

Svar från N Thomas Meldert 2025-10-31 17:32

Jag känner till den där remmen. En bekant har en sån. Jag gillar inte att ha en kamera skumpandes mot höften. Men jag har sett varianter av den som jag kanske borde införskaffa och testa.

Wolfgang 2025-10-31 20:58

Ja, så heter den nog, Erik.

ztenlund 2025-10-31 21:35

Black Rapid heter de, om det är den vanligaste varianten. Det finns dock liknande remmar, t ex Sun-Sniper, som dock inte är lika vanliga.

Peak Designs olika varianter av Slide kan man hänga på tvären också, liksom som "vanlig" rem. Där löper dock inte fästet på remmen, utan man fäster remmens ändar i kameran. Fäster man en ände i ett av remfästena och ett i fästet skruvat i stativgängan blir det väl lite mindre slängigt, men det löper ju inte lika lätt när man tar upp kameran. Fästena på remmen där man hakar fast remmen är ju även klart klumpigare. Gungor och karuseller... Den vanliga Slide (som är bredast och stelast) är onödigt klumpig om man inte har ganska tunga saker i mitt tycke.