Pro Memoria

Farfars Austin A30

Om en liten bils sista resa

Farfar Gösta skaffade sig en begagnad Austin A30. Vilket år det var minns ingen nu levande person. Han hade den till att åka till jobbet, han var byggnadssnickare, och till att köra ut till sommarstugan och bygga den färdigt. Det mesta byggmaterialet forslades dit över isen på vintrarna. Stugan låg ju bara ett halvt stenkast från Vänern.

Sedan pappa tagit körkort i mitten på 60-talet hände det att vi fick låna den lilla bilen och göra lite utflykter runtom i norra Dlsland. Två vuxna och fyra barn. Säkerhetsbälten? Vad var det för något? Vi som inte körde turades om att ha lillsyrran i knät.

Någonstans i norra Dalsland

Vi gjorde också en riktigt lång resa från Åmål till Oskarshamn en varm sommardag. Vi klagade inte. Vi fick ju åka bil.

Här är vi framme och faster Edit tar emot. Lillbrorsan Stefan till vänster. Syrran Anita i Edits famn. Här syns bilen som var i väldigt gott skick

Flera år senare var det dags för sista resan. För bilen alltså,

Farfar hade nog dött (1971) när det här fotot togs. Bilen hade körts ner från Slottsbron till vår gård.  Pappa skulle köra den till soptippen. Mamma körde efter med vår PV444.

Här står den på soptippen bland sina olycksbröder. Högertrafikmärket sitter kvar på instrumentpanelen som en sista påminnelse. Här syns det att syrran har vuxit lite sen Oskarshamn.

Mamma begrundar bilens öde. Vinterdäcken sitter fortfarande på. Jag tror farfar hade dem på året runt på slutet.

Eders Hängivne

PS
Pappa har nyligen dött och jag har ärvt alla hans negativ. Dessa bilder har jag nyss funnit och skannat. Pappa lovade mig för många år sedan att jag skulle få alla hans negativ.

2025-04-20 14:02   morgondotter

vilken fin berättelse du serverar
med text och fotografier
en hel liten novell,
hör med ett lokalt museum som ställer ut den här typen av dokumentära skildringar inbland - intressant för många


min mamma tog körkort på sextiotalets början, köpte en liten svart A30 med dom mest fantastiska fönstertorkare som satt uppifrån och ned på utsidan, på insidan en dosa ovanför rutan att med ett knapptryck sätta igång, en åt gången

färdrktningsvisare som kom ut som en liten röd vinge - dom startades med stång på ratten

ja, det var en fin liten bil
jag var jättestolt att åka med mamma i den

tack för resan
/inger

Svar från N Thomas Meldert 2025-04-20 15:38

Tack, Inger för din egen berättelse. Blinkersen på farfars modell var en strömbrytare mitt på panelen som man vred åt det håll man skulle svänga. Denna modell var nog nyare än din mammas. Den hade inga armar som stack ut på sidan utan hade lampor både bak och fram. Den var vackert ljusblå.

2025-04-20 17:00   aasaboe

Blinkers och stor bakruta, det är en Austin A35 :-) I barndomen åkte jag mycket i Austin, först en A30. Den var grå, och hade pil som Inger skriver. Senare byttes den till en vit A35, som hade blinkers med det där stora reglaget du nämner. A35 hade 5 hk mer än A30, nästan 35 i stället för nästan 30. Undrar var de fick modellbeteckningen ifrån? ;-) A35 hade en kortare, nästan sportig, växelspak i stället för den florettliknande variant som fanns i A30.

Många turer blev det, ett par gånger till Stockholm. Då fick man stanna en eller ett par gånger i Barnarpsbacken vid Jönköping för att låta de små hästkrafterna koka färdigt.

Det fanns A40 också, släktingar hade en sådan. Det var andra tider det, svunna sedan länge :-)

Svar från N Thomas Meldert 2025-04-21 09:01

Tack för alla upplysningar om Austin. Jag är ingen expert på engelska bilarm trots att vi hade en Anglia efter PV:n. Mot slutet kunde vi se marken genom golvet på farfars bil. Men det var kul att åka bil!

2025-04-20 17:01   syntax

En så fin liten bil! Tänk att ha bilder på slutfasen. Vilka minnen det måste vara för dig.

Svar från N Thomas Meldert 2025-04-21 09:02

Ja, fotografier tar fram minnen ur huvudet som inget annat,

2025-04-20 22:48   ylva_h

Tråkigt att höra att din far har gått bort. Beklagar.
Men han fick åtminstone en värdig förvaltare av sin fotografiska gärning.
En fin liten berättelse om bilen! Och tiden.

Svar från N Thomas Meldert 2025-04-21 09:05

Tack, Ylva. Jag hade önskat att jag fått allt lite tidigare. Jag har lånat några negativ då och då för att kopiera. Men förstås lämnat tillbaka när jag varit klar. Nu får jag en tidsresa som få får uppleva.

2025-04-21 08:48   sodeto

Intressant läsning om bilens livsöden. Fina bilder också för den delen.

Tommy S.

Svar från N Thomas Meldert 2025-04-21 09:06

Taxk, Tommy.

2025-04-21 11:12   begust

Tråkigt med din far, beklagar.
Det verkar vara väldigt fina negativ. Min mor rensade innan hon gick bort så några album och diabilder finns kvar, men negativen saknas. Jag har dock en skatt av egna negativ att ta hand om...
Mvh Bengt

Svar från N Thomas Meldert 2025-04-21 13:27

Tack, Bengt. Det är blandade känslor inför alla tusentals negativ jag har framför mig att utforska. Många känner jag ju till från bilder i mina och syskonens album. Men också alla bilder pappa deltog i på tävlingar har jag ju sett många gånger om. Hemma fanns det mängder av monterade bilder att titta på. Nr vi rensade lägenheten gick det mesta till soptippen. Men negativen finns ju kvar....

2025-04-21 13:13   Erik Madsen

Hej N Thomas.
WOW vilken underbar fotoskatt du har hittat där.
Det är också några bilminnen som jag kan nicka igenkännande till.
Med många vänliga hälsningar från Erik.

Svar från N Thomas Meldert 2025-04-21 13:29

Tack, Erik. Ja, det är en enorm bildskatt från ett långt liv med fotografi. När pappa dog hade han nyss fyllt 91. Han fotograferade inte så mycket på slutet men det satt i alla fall en film i Rolleiflexen.