Pro Memoria

Porträtt rätt och slätt, eller?

Om att förnya sig

Att ta porträtt med storformat har visat sig vara svårare än jag minns att det var för tio år sedan när jag gjorde det ofta. Det blir lätt att köra efter en mall som andra har gjort före mig. Slätt och utan egentlig snits. Jag måste bryta mig loss från den gängse mallen och göra något eget. Bilden nedan är enligt den gamla mallen.

Sonhustru med döttrar framför deras växthus

Det är väl egentligen inget fel på att fota porträtt i studio. En som gör det framgångsrikt är Platon. Han lyckas verkligen ta fram karaktären hos dem han fotograferar.

Jag gillar att ta bilderna i en kontext, en miljö, hellre än i studio. En av mina favoritfotografer lyckas ständigt förnya sig. Den här videon har jag tittat på många gånger och låtit mig inspireras av, Jag kan naturligtvis inte göra som hon men själva idéerna föder egna idéer. Jag är ju själv och har inte en massa assistenter som gör mycket med ljussättningen.

Här är en kille som  visserligen snackar mycket men tar fina färgporträtt på vanligt folk i en miljö.

Jag ska verkligen försöka få till lite annorlunda porträtt framöver. Det gäller bara att få med modellen på noterna.

Eders Hängivne

2024-06-24 21:50   Benganbus

Bara att fota med storformat är en utmaning som nog inte så många fattar! Respekt!
/B

Svar från N Thomas Meldert 2024-06-25 22:01

Tack Bengt!