Pro Memoria

Råg i ryggen

Jag hade en gång en kompis som heter Gunnar. Hade, ty han försvann till Linköping via en missionsstation i Tunisien där han tillika fann sin svenska fru. Numera har jag bara kontakt med honom i minnet. Vi kallade honom T-Gunnar. Han var från Örebro i T-län, hade en gammal Audi med registreringsnummer som började på T och han drack té i stora mängder. Han bjöd alltid på té i Gröna Annas halvliters vällingkoppar. Te bryggt på lösvikt av utsökta smaker och kvalitéer. Smörgåsar fick man dock fixa själv ända från limpstadiet till den färdiga, ätliga mackan. T-Gunnar var en bohemisk natur. Så till den grad att hans mor nämnde om hans ”ostrukturerade postgymnasiala tid” i sitt bröllopstal. Han hade också en del säregna ordstäv som han levde efter. ”Bättre rik och frisk än sjuk och fattig” sa han ofta när någon krämpa gjorde sig påmind. Men det bästa visdomsordet som gör att jag än idag ser tillbaka på vår vänskap med välbehag och ett flin i hela ansiktet är detta:

”Bättre råg i ryggen än kli i rôven”

Otaliga minnen finns att berätta om vänskapen med T-Gunnar men det skulle tråka ut dig, käre läsare. Precis som en diabildsvisning från semestern.

Naturligtvis har jag bilder på T-Gunnar. Här ett par från våra många midsommarpaddlingar på Dalslands underbara sjösystem. Regnbilden gillar jag särskilt.