Pro Memoria

Helvetet kan vänta

Livet är alldeles för långt för att göras till ett helvete. Det får räcka med en stund då och då. Som när man hittar p-boten på bilen som står perfekt parkerad på lagom avstånd från lagens armar,  trodde man. Eller när man grämer sig över något småttigt i flera timmar. Eller när man växlat några hårda ord och sedan går och ältar det som sagts i flera dagar. Eller när man ångrar något man inte gjort men borde ha gjort, eller tvärtom.

Det finns tillräckligt många anledningar att störa sinnesfriden för att förstöra ett helt liv om man vill eller har lust. Somliga har en läggning åt det hållet. Jag har det ibland.

Det finns minst lika många anledningar att glädjas för att förgylla ett helt liv om man vill eller har lust. Somliga har en läggning åt det hållet. Jag har det också.

Jag väljer den soliga sidan men hamnar i skuggan då och då. Det gör inget. Då uppskattar man solen och värmen mera när man kommer tillbaka. Eller så skiner man bort skuggorna själv. Som en god vän som hade MS i några decennier och dog strax före sin 50-årsdag. Alla beundrade hennes goda humör i alla år.

Här är en bild som får representera demonerna i våra liv. Uppspikad som en grotesk dekoration på ett hus där jag inte vill bo, Kina slott vid Drottningholm i Stockholm.